Hej på dig!
 
Hoppas du har det bra. Själv kämpar jag på mot tröttheten och hoppas att den ska ge med sig snart. Till helgen ska vi åka till norrland, så nu är det planering inför det för fulla muggar.
 
Vårt körsbärsträd formligen dignar av bär. Har aldrig sett något liknande förut. Idag plockade jag in drygt 3 kg bär på en timme, och det var bara en bråkdel av alla bär som finns i trädet. Tyvärr kommer jag inte åt hälften av bären då trädet är för högt, så jag får dela med mig av dem till skatorna och trastarna. Idag satt det en trast och var ilsken på mig för att jag var i trädet och plockade. Haha. 
Den osminkade sanningen, hehe
 
Katten ska ju vara med på bild också, förstås. Han håller sig alltid i närheten. Tror han var en hund i sitt förra liv...
 
 
Alltså dessa ljuvliga bär. Älskar dem så otroligt mycket. Men nu kom det trista. Kärna ur dem. Fy för den lede. Men jag hittade ett sätt att kärna ur som gick jättesnabbt. Ska visa det nästa gång jag plockat bär. 
 
Till slut blev det en körsbärspaj och sylt på 1,7 kg bär. Underbart att kunna ta vara på härligheterna som frodas i trädgården. Det är rikedom!
 
1 kg urkärnade körsbär
6 dl syltsocker (det är socker med pektin, citronsyra och kaliumsorbat)
1 krm vaniljpulver
½ dl konjak eller mörk rom
 
Varva ingredienserna i en kastrull. Hetta upp försiktigt och låt puttra på svag värme ca 15 minuter. Häll upp på rena, varma burkar. Sätt på lock och låt svalna upp och ner. Förvara svalt. Öppnad burk förvaras i kyl.
 
God förmiddag.
 
Åh, vilken värme som kom tillbaka igen! Ljuvligt! Jag låg ute i solstolen igår och lyssnade på Gustav och Marie Mandelmanns sommarprat i P1, och det var riktigt skönt och avkopplande. Ser fram emot dagens sommarpratare Mark Levengood. Han verkar så genomgod.
 
Häromdagen gjorde jag lite sylt av de överblivna jordgubbarna från midsommaren som låg och såg trötta ut i en kartong i kylen. Istället för att kasta dem så blev de en överjordiskt god sylt som slungade mig tillbaka till barndomen. Vi hade ett jättestort jordgubbsland hemma på tomten, och mamma kokade alltid en otrolig massa sylt och frös in jordgubbar så vi skulle ha att äta som efterrätt under övriga delen av året. Hon bara skivade dem och sockrade lätt och frös in. När de tinat så blev de som en saftsoppa (bären vattnade sig rejält vid upptining) och det var SÅ gott tillsammans med lite lättvispad grädde med vanilj i. Överhuvudtaget så var mina föräldrar väldigt bra på självhushåll med frukt, bär och grönsaker, och matkällaren var full med sylt-, äppelmos- och marmeladburkar, krukor med inlagda rödbetor, saftflaskor, lökar i knippen, potatissäckar och morötter i hinkar med sand. Vi var så bortskämda med god hemgjord saft och sylt, och jag minns hur trött man blev på att alltid äta hjortronsylt till pannkakorna, alltid äta mandelpotatis till maten och alltid få mammas svartvinbärssaft att dricka. Vid något tillfälle frågade jag om de inte kunde köpa "vanlig" pannkakssylt eller apelsinsaft i affären, men mamma sade väl några väl valda ord (minns inte idag vad hon sade) och jag frågade aldrig igen. Jag vill försöka överföra lite av den glädjen av hemodlat till barnen (även om dottern inte bor hemma längre), så jag är så tacksam för min tomt som kan ge mig massor av odlingsmöjligheter.
 
2 liter jordgubbar
5 dl syltsocker
 
Skölj och snoppa bären och skär dem i mindre bitar i en kastrull. Varva med sockret i kastrullen. Koka upp (försiktigt!) under lätt omrörning och låt koka på svag värme ca 15 minuter. Skaka om kastrullen då och då, men rör inte i sylten. Skumma av. Häll upp den heta sylten i väl rengjorda, varma burkar och skruva på locket. Låt svalna upp och ner. Om sylten ska förvaras ett tag är det bäst att sterilisera burkarna. Antingen i ugnen på 100 grader, eller så kan man (som jag brukar göra) ta en tsk Atamon (ett konserveringsmedel) i en dl kokande vatten och skaka om ordentligt.
 
Hej, fina du. 

Åh så härligt väder det är ute. Jag har ingen lust att jobba, utan jag vill vara hemma och greja på med annat. 

Kanske ni ska grilla lite ikväll då det är så ljuvligt väder? Då måste jag få tipsa om ett supergott tillbehör: pimientos de padrón som är en spansk tapasrätt med minipaprikor som man steker i olivolja och kryddar och sedan äter antingen som de är eller som ett gott tillbehör. 
(null)

(null)

(null)

Här kan man variera sig efter tycke och smak, men den här gången gjorde jag såhär: skölj en förpackning padrónpaprikor och skär bort fula skaft. Skär vitlök i skivor. Stek paprikorna i olivolja på ganska hög värme så de får ganska mycket färg utan att brännas. Lägg ner vitlöken och en rejäl nypa chiliflakes som får steka med en stund utan att brännas. Ställ stekpannan åt sidan. Pressa 1/2 citron eller lime över, krydda med salt och svartpeppar och dofta lite paprikapulver över. Rör om och lägg upp på ett fat. Strössla lite rostade sesamfrön över eller varför inte lite parmesan?! Det ska jag testa nästa gång. Lycka till!
(null)