Hej, fina du.
 
Dagens ämne är ett ganska allvarligt sådant som jag på förekommen anledning blivit tvungen att ta tag i för egen del och känner att jag behöver ventilera lite. Jag har ett pärlband med olika sjukdomar i mitt bagage, men jag kommer inte rada upp dem här om det inte är någon särskild anledning som gör att de behöver omnämnas. Det kan ju vara så att det glimtar förbi i något inlägg någon rad om någon sjukdom, men det är inget jag grottar ner mig i, i den här bloggen. Jag håller bloggen personlig, men inte privat. Många av sjukdomarna är ett ömsint (?) arv från far och mor men andra sjukdomar har liksom bara hittat mig ändå av alla människor som finns på jorden. Jag är ett riktigt måndagsexemplar, och det fick jag bekräftat idag när jag fick ytterligare en diagnos med mig i min ryggsäck. En diagnos som kom väldigt oväntat då jag inte sett den komma alls, inte känt några symtom eller annat som skulle kunnat få mig att misstänka att något lurt var på gång. Den här diagnosen medför inget revolutionerande egentligen då det är något som hänt för ett tag sedan, men det kommer påverka hela min framtid från och med nu. Jag är bara 52, men känner mig som 82 när jag tänker på allt skräp som drabbat mig.
 
 
För det första så pratade läkaren och jag om stress  då den är en stor anledning till varför man får många sjukdomar över huvud taget i dagens samhälle. Ekorrhjulet som vi klivit på snurrar bara fortare och fortare och vi hinner inte riktigt med oss själva i den här stressen. Det är alltid vi själva som är lägst prioriterade på listan och vi sätter alltid andras väl och ve framför vårt eget. Precis som jag pratade om i det HÄR  inlägget för några dagar sedan. Jag har verkligen tid nu att ligga och fundera på livet och vad jag ska göra åt det för att det ska bli så bra som möjligt. Men helt klart är att handbromsen måste dras åt, och det NU! Jag vill leva, och då medför det många förändringar för min del. Kost och träning har jag börjat ta tag i (kör Viktväktarna och har en PT jag tränar med - även om det inte blivit mycket träning nu sista veckorna pga förkylningen), så nu är det "bara" stressen som ska börja hanteras. Framför allt behöver jag fundera över jobbet och min arbetstid. Så några beslut behöver tas, men nu är maken i Sundsvall några dagar på jobb så jag får ta diskussionerna med honom när han kommer hem.
 
 
 
En annan stor stress just nu är studierna. Jag pluggar religionsvetenskap på heltid, vilket egentligen är komplett vansinne. Men om tentorna hade haft ett annat upplägg än vad de har just nu så kanske jag hade klarat det. Kanske. Nu inser jag min begränsning även där och håller på att bli sams med mitt beslut att faktiskt hoppa av studierna då de är alldeles för stressande just nu. Studierna är så intressanta, JA, men det är alldeles för stressigt för att jag ska må bra. Några andra tuffa beslut behöver även tas framgent, men ännu skjuter jag lite på dem. En sak i taget.
 
 
Ett av de bättre beslut vi tagit var att flytta ut hit till ön. Även om det är långt till affären och allt kräver stor planering då bussarna går lite sporadiskt och det blir kolsvart här på nätterna (så kvällspromenader vintertid är bara att glömma insåg jag till min stora sorg när vi flyttat hit), så ger det så mycket mer än där vi bodde förut. Vi har åkt förbi gamla huset någon gång och båda tänkt "vilken tur att vi flyttade härifrån" då det ligger nära en stor väg där trafiken ökar lavinartat vilket ger smutsig luft, buller och stress. Här är luften ren och frisk, det är tyst och lugnt och avkopplande på ett helt annat sätt.
 
 
Något som får mig att må bra är att få odla, så jag är så tacksam för mitt växthus, och nästa år ska jag även ha ett trädgårdsland som ska fyllas med en massa godsaker. Önskar jag hade mer tid för naturen och odlingarna, men om jag nu ska försöka prioritera om så kommer jag hitta mer tid för saker jag tycker om i stället för att göra saker jag "måste". Det är ju just alla de där "måstena" som hela tiden ligger i bakhuvudet och får oss att känna oss värdelösa och om vi dessutom har vårt Lutherska arv att jobbet går först, då är vi egentligen ganska illa ute. Jag tror säkert fler som har barn känner igen sig i följande exempeldiskussion som kunde utspinna sig mellan mig och maken när sonen var sjuk:
Jag: Jag har ett prov på morgonen med en klass som jag inte kan ställa in.
Maken: Jag har ett jätteviktigt möte som jag måste vara med på som inte kan ställas in.
Jag och maken: Så vem är hemma med sonen?
Visst är det sjukt? Luther sitter väl där i sin himmel och skrockar för sig själv när vi låter våra jobb gå före att vara hemma med ett sjukt barn. Men "no more". Nu ska jag och mitt mående gå allra först, sedan går familjens mående tätt därefter och sist kommer jobb och alla andra måsten.  Jag ska nu lära mig att navigera i nya vatten där både mitt själsliga och mitt kroppsliga mående kommer stå i fören och leda mig. Jag måste riva upp mitt gamla livspussel och försöka lägga ihop det på ett nytt sätt nu, vilket kommer bli svårt, men jag ska göra det. Det känns läskigt och skrämmande, men samtidigt ger det mig hopp. Hopp om en friskare version av mig.
 
 
Jag kanske inte har sagt det förut i bloggen, så nu säger jag det. Jag är så OERHÖRT tacksam för att just DU vill besöka min blogg. Det är inte lätt att nå ut i bruset, så att just du hittat min lilla blogg i världsrymden är en av de saker jag är så tacksam för, så tack att du orkade läsa ända hit, det betyder mycket för mig.
 
 
Hej du!
 
Hoppas du mår bättre än vad jag gör. Hua! Jag hostar snart ut lungorna, näsan rinner och halsen ömmar pga allt hostande. Jag var hos läkaren igår och fick en annan hostmedicin utskriven som ska vara bättre för slemhosta, men vi får se. Den är bättre mot slemmet, men inte mot hostan dessvärre.
 
Detta leder mig osökt in på olika tips på hur man kan lindra förkylningseländet när det väl fått fäste. Många av dessa tips är egentligen gamla husmorskunskaper sedan länge som man verkligen borde damma av igen. De var inte så dumma förr som man kan tro, trots att läkarvetenskapen var något mer bristfällig än idag och det var ju först på 1800-talet som man visste om bakterier (även om man inte var helt på det klara med exakt hur de smittade). Virus kom man på senare då de är mycket mindre än bakaterier och därför svårare att se i vanliga mikroskåp.
 
Vad är skillnanden mellan virus och bakterier?
Bakterier är en egen livsform med egen ämnesomsättning och den försökar sig själv. Vi har gott om bakterier i vår kropp, och där måste de finnas för att vi ska må bra. På huden och i tarmarna har vi massor av goda bakterier t ex. Det är när de hamnar på "fel ställe" (tarmbakterier i mat t ex) som de gör skada. Virus behöver en "värdcell" som den kan hämta energi från och det är den värdcellen som bidrar till att den kan föröka sig genom att viruset överför sitt DNA till värdcellen och får den att bilda nya virus. Antibiotika är en sammanslagning av de grekiska orden anti = mot och bios = liv. Eftersom bakterier är levande så kan antibiotika användas mot bakterier, men virus är ju ingen levande organism och av den anledningen är det helt värdelöst att använda antibiotika vid virusinfektioner. Tvärtom så ökar risken för multiresistens om man äter antibiotika i onödan. Vid virusinfektioner så är det kroppens eget immunförsvar som ska jobba och ta död på inkräktarna. Feber är ett tecken på att immunförsvaret arbetar på för fullt, så det är egentligen onödigt att ta febernedsättande såvida inte man har andra sjukdomar som gör en känsligare, eller för barn och gamla eller om febern är så hög att man inte orkar äta eller dricka.  Men att slentrianmässigt ta ett par alvedon när man har 38 i temp är bara onödigt om man för övrigt är frisk. Den förhöjda kroppsvärmen bidrar nämligen till att bakterierna/virus dör då de ogillar temperaturer högre än 33-37 grader (dvs kroppstemp).
 
Här är några av mina tips att tänka på för att må bättre under en förkylning.
Raggsockor!
Jajamen. Fram med mormors hemstickade raggsockor ur garderoben bara. Att hålla sig varm om fötterna är faktiskt viktigare än man kan tro. Kalla fötter gör att blodet kyls ner i kroppen, och kyla är inte det man behöver. Eller varför inte ta ett varmt bad om man har ett badkar?! 
 
Håll onda kroppsdelen varm
Om man har ont i halsen t ex så är det jättebra med en halsduk runt halsen eftersom värmen gör att vita blodkropparna strömmar dit för att göra nytta och döda inkräktarna.
 
Ät nyttigt (om man orkar)
En förkylning är ingen ursäkt att vräka i sig choklad, chips och andra onyttigheter för att man inte orkar laga någon mat eller är sugen och vill trösta sig och få i sig snabba kolhydrater. Färsk frukt är superbra då de tillför vitaminer och mineraler som kroppen behöver för att kunna bekämpa virus eller bakterierna. Nu börjar ju citrussäsongen, så ladda med apelsiner, citroner och clementiner! Orkar man inte äta lagad mat så kan en bärsmoothie med en grov macka med avokado och skinka eller kokt eller stekt ägg vara ett alternativ.
 
Frisk luft
Frisk luft är jättebra för hälsan, så om du orkar: gå gärna ut en kort promenad (om du inte har feber förstås, då kan du ta det lugnt). Annars: öppna fönstret eller dörren och andas några djupa andetag så får du se hur gott det gör i kroppen.
 
Förkylnings-te
Ett jättebra te som lindrar onda halsar och tillför en massa godsaker som kroppen vill ha. Jag brukar brygga en kopp vanligt te (svart, grönt eller rooibos är valfritt). Skala och skiva i några cm färsk ingefära och en eller ett par citronskivor (jag brukar också pressa i lite extra citron i teet). Drick medan det är hett. När det svalnat av så tillsätter jag en tsk honung. Honung är väldigt bra mot förkylningar. Det är antibakteriellt men kan också hjälpa till vid virusinfektioner. Honung kan också lindra hosta. Grejen med honung är det inte ska hettas upp över 40 grader då de verksamma substanserna i honungen förstörs, därför tillsätter jag det i slutet när teet svalnat av. Man ska alltså inte tillsätta honungen i hett te som jag ofta brukar se i olika recept, då blir det mer en smaksättare än en hälsoeffekt.
 
Bildresultat för hygien
(Bild lånad från Internet)
Tänk på hygienen!
Är man förkyld kan man gärna använda en egen handduk så slipper man riskera att överföra smittan till andra. Sedan är det förstås viktigt att tänka på handhygienen. Tvätta händerna! Handsprit är onödigt när man är hemma, då räcker tvål och vatten. Använd gärna pappersnäsdukar som kan kastas direkt istället för som förr när man hade sina tygnäsdukar som användes gång på gång. 
 
Bildresultat för sleeping cats
(Bild lånad från Internet)
Vila och samla kraft
Förkylningar tar hårt på kroppen. Nattsömnen blir ofta störd och immunförsvaret jobbar hårt med att döda angriparna vilket tröttar ut en rejält. Passa på att vila och ta det lugnt när febern rasar i kroppen, men var inte rädd för att aktivera dig när du känner dig friskare. 
 
Hoppas du gillade mina tips. Har du något bra förkylningstips som du vill dela med dig av?
 
God förmiddag!
 
Hoppas du mår bra. Jag hostar och kraxar vidare och igår kväll hade jag en febertopp igen som däckade mig helt. Usch så drygt det är att vara sjuk.
 
Igår låg jag och funderade på detta med sjukdom och stress. Jag arbetar som vårdlärare på Komvux där eleverna läser sina kurser en dag/vecka i 10 veckor. När det är så intensivt så är det ju ganska sårbart när jag är sjuk. De missar mycket när de missar en lektion. Detta är jag medveten om, och försöker in i det längsta att gå till jobbet trots att jag inte mår bra. Så gör mina kollegor också, och så tror jag alla gör. Egentligen. Man tänker på andra hela tiden och sätter sig själv sist. På den tiden jag jobbade som sjuksköterska så visste jag att om jag var sjuk så fick mina kollegor ta hand om "mina" patienter som extra belastning och det är ju inte speciellt kul. Det räcker ju med de man har så att säga. Men så är det ju, någon måste ju ta hand om dem och då blir ansvaret på de andra syrrorna som är i tjänst den dagen. Någon extrasyster finns inte och fanns inte då heller (jobbade mellan 1996-2009) utan det var bara att kavla upp ärmarna och jobba. 
 
Samma är det idag i mitt jobb som lärare. Jag och mina kollegor täcker upp för varandra om det behövs, vilket innebär att om jag är sjuk så meddelar jag min kollega vad hon behöver göra. Oftast får jag sitta på tidig morgon och skriva ihop en uppgift lite snabbt (!) och skicka till henne så hon vet vad hon ska göra med dem. Nu är det ju vuxenelever så de kan sitta själva och jobba, men ibland behöver jag assistans med att sätta igång en film t ex och hon behöver ju skriva ut uppgiften åt dem. Helt galet egentligen att jag ska behöva sitta kl 7 på morgonen och fixa uppgifter till eleverna när jag är sjuk och borde ligga nerbäddad. Men de förlorar så mycket på min sjukdom så jag ser det som en nödvändighet att göra så (det är inget som är dikterat uppifrån att göra så, måste jag förtydliga - det är ett eget val).
 
Hur bra är det egentligen för ens tillfrisknande när jag känner att jag behöver sitta hemma och jobba, trots att jag är sjuk? En elev skickade sms till mig igår på min jobbtelefon för att fråga olika saker och jag kände att jag faktiskt inte orkade svara henne för att jag är sjuk, för det första. För de andra så var det lördag och då vill jag också ha helg och ledigt. Att inte känna att man kan få vara hemma i lugn och ro och bli frisk utan att känna stress över allt som man missar, och man vet att mailkorgen kommer att vara överfull när jag kommer tillbaka, det är inte kul alls. För 1,5 år sedan var jag sjukskriven i 2 veckor pga mitt hjärta och det var så otroligt stressande då jag visste att när jag kommer tillbaka så är det tusen saker att ta tag i, vilket gjorde att jag inte kunde koppla av. Rehabiliteringen efteråt gick inte så bra heller då jag prioriterade jobbet framför hälsan. Det är ju inte klokt egentligen att vi inte ska ha tid att få vara sjuka ens och få möjlighet att få vila upp sig från sjukdomar. Hur långt ska det behöva gå? Ingen tackar en ju när man sliter häcken av sig för att få allt att gå ihop och att man jobbar trots sjukdom, tvärtom. Det ligger liksom i en att man ska sätta andra framför sig själv och vad vinner man på det?! Inte ett dugg. Tvärtom så urgröper man hälsan mer och mer ända tills den en dag säger stopp. Då har vi hamnat i riskzonen för utmattningssyndrom, eller kanske till och med hunnit få utmattningssyndrom, och därifrån har vi en lång väg tillbaka. För att vi sätter andra framför oss själva.
 
Nu sitter jag alltså här på söndag förmiddag och har tvivel inför hur det ska bli imorgon. Hinner jag bli frisk så jag kan jobba eller inte? Om inte så kanske jag måste göra vissa saker hemifrån ändå, och så måste jag ställa in möte ditt och möte datt. Bara det stressar ju upp mig och gör att jag försöker känna efter "är jag inte frisk i alla fall"? Trots att jag inte är det.
 
Så idag är det lugn och ro som gäller för mig, så får vi se hur det känns imorgon.
 
Hur tänker ni kring detta?